Deep thinking.
Jag har faktiskt suttit här och funderat på varför jag har såna humörsvängningar och varför jag har varit så jävla nere senaste tiden. Och jag har kommit fram till att jag kommer skylla allting på mina p-piller. Sist gång jag så dramatiskt tog avstånd från han och bestämde mig för att inte vara en militusendels bit av hans liv så var det inte så ledsamt. Visst jag grina, men det hör väl till? Fast jag fortsatte mitt liv och det gick jävligt bra, tills han började kontakta mig om och om igen. Då jag föll pladaskt igen. Den här gången var det helt annorlunda jag har varit helt förstörd. Men om jag ska vara HELT ärlig är det inte så att jag har fått starkare känslor. Och sakerna jag tänker på är inte det vi har haft nu, utan det vi hade förr. Jag tror helt ärligt att p-pillerna har påverkat mig i det här. Och det känns redan bättre att kunna ha en anledning, till att inte tycka om dig så mycket, som jag tror jag gör. För egentligen, vad finns det att tycka om?
Kommentarer
Trackback
